mammagunillas

Hej
Detta inlägg tänker jag tillägna en barndomskompis som heter Tina och hennes dotter Shira som numera är en ängel.
Jag och Tina gick i samma klass i 9 år och på samma skola i 11 år.
Vi tillhörde samma "gäng" och umgicks så gott som dagligen i några år. Vi hade mycket tok för oss och skrattade mycket.
En gång var Tina getvakt och vi satte på geten koppel och gick omkring med den på byn.
Det måste ha varit en märklig syn.

Det är ju inte så ofta en sån här går omkring i koppel.

Men sen gick livet vidare, vi växte upp och hade inte lika tät kontakt längre. Vi pratade på telefon nån gång men mer var det tyvärr inte.
Tina fick iallafall en dotter. En underbart vacker lien tjej som hette Shira.

Hon var lik sin mamma lilla shira. Hon var även väldigt duktig åt det konstnärliga hållet.
Här är en av hennes målningar.

Och så händer då det som är varje förällders värsta mardröm.....en olycka som kostar Shira livet.
Detta känns så fruktansvärt onödigt. Varför händer det såna här saker? Varför fick hon inte växa upp?
Jag tänker ofta på Tina, hur klarar man av att mista det käraste man har?
Hur får man ork att kliva upp ur sängen på morgonen?
Ja det vet inte jag, men jag vet att i himmlen så finns nu en otroligt vacker ängel som vakar över sin lilla mamma.

Ha nu en bra dag och var rädd om er.